Idag var jag bjuden pa lunch av min kinesiska kompis Lorna. Vi brukar traffas emellanat och ata lunch tillsammans, prata och ibland shoppa. Varannan gang valjer jag stalle och bjuder och varannan gang hon. Jag har velat fa henne att prova annat an kinesisk mat sa darfor har jag bjudit henne till ett japanskt, italienskt och indonesiskt stalle (hon trodde att pizza och hamburgare var de enda ratterna vi vasterlanningar at - och ja, hur ska hon kunna veta?) Sa idag var det hennes tur och hon hade sett ett inslag pa tv om en restaurang, i narheten av vart hus, som har en delikat specialitet: padda! Det var hon sugen pa att testa och ville fa mig att smaka av denna specialitet. Tur att hon namnde detta for mig i forvag sa jag kunde avstyra detta val. Jag fegade ur... Jag har manga ganger sett paddorna i plasthinkar och akvarier, staplade ovanpa varann i ett minimalt utrymme, i bade restauranger, pa fiskmarknaden och hos gatuforsaljaren pa var gata. Men det har aldrig fallit mig in att prova. Det ar inte direkt sa att man som europe kanner ett plotsligt sug efter en padda... Jag ar saker pa att de sakert smakar helt ok (jag menar att man kan krydda det mesta sa att det smakar gott) men enbart vetskapen att ata en slajmig fet padda... bara far mig att tappa aptiten totalt. Erno ar den modigare av oss - han har atit bade padda, groda och ankblodssoppa... Dock ar det inget han direkt suktar efter sa jag valjer att ata gott nar det faktiskt finns manga goda kinesiska ratter som inte innehaller ackliga djur eller kroppsdelar av djur. Varfor tvinga sig nar utbudet av fantastiskt god mat ar enormt har i Shanghai? Som vasterlanning ar man ursaktad om man inte vill smaka eller sager sig inte tycka om viss mat. Som tur ar. Det har raddat mig fran att ata bade fiskhjarna, fiskogon, inalvor, fartestiklar och annat som kineser upplever som delikatesser. Sa, det fick bli andra ratter i stallet. Stackars Lorna som var ivrig att prova restaurangens specialitet... men vi valde deras andra specialitet i stallet - en fiskgryta med chili & sichuanpeppar! Det var gott. Som vanligt bestallde hon in alldeles for mycket mat, vilket ar brukligt for kineser, nar man bjuder ut nagon. Sa 4-5 personer hade kunnat ata upp all maten, men nu blev det mycket over. Trots att jag sade till henne att det blir for mycket sa lyssnade hon inte utan bestallde in ratt efter ratt... Hon fick ta hem de wokade rakorna, de vore synd att slanga. I vilket fall, nar vi kom in pa restaurangen, horde vi hogljudda gaster som brakade med servitrisen. De blev alltmer gapande och skrikande och det enda vi forstod var att en kund var missnojd med nagot. De gaster som befann sig runt omkring stallde sig och gapande iakttog genom glasrutan det som pagick... En del blev radda och sprang bort som om de arga kunderna skulle misshandla dem eller nagot... Jag tyckte hela historien var ganska intressant for hittills har jag inte varit med om nagot liknande i Kina. For det mesta ar folk valdigt kontrollerade och beharskade - det galler att inte tappa ansiktet! En kort stund darefter kom tva polisman och undersokte det hela. Lorna oversatte at mig att de tyckte det var en overdrift av restaurangagaren att ringa 112 - detta var ju inget allvarligt. Men, men... poliserna kunde i alla fall ta sig en lang paus, dricka te och prata med agaren, sitta och skoja... haha. Sa annorlunda allt ar har!
