Igår var det strålande vårväder (ca 16 grader)så jag tyckte vi kunde åka till Hongqiao zoo med Valentin eftersom han älskar djur och där kan han även få springa av sig lite. Tyvärr blev dagens besök en aning nedslående... då kvällen avslutades med ett första besök på en kinesisk polisstation (om man bortser från de tillfällen vi fått ta oss dit för att registrera oss som bosatta i Shanghai). Vad det var som hände?
För att göra historien kort kan jag bara säga att objektivet på min digitalsystemkamera plockades bort... utan att jag märkte NÅGONTING ö h t!!! Jag hade precis tagit fram kameran för att ta lite bilder på Valentin tillsammans med mormor vid pandorna då mamma bad mig hjälpa till att ta av henne jackan. En minut senare när jag tittade ned mot kameran, som hängde runt halsen, kände jag plötligt viktlösheten. När jag skulle ta tag i objektivet så fanns den inte där. Hm, riktigt skumt, tänkte jag... och var rädd att den inte var ordentligt fastsatt, hade glidit ned och blivit krossad mot stenplattorna. Men vi hade ju inte hört något ljud alls så jag insåg att någon måste ha skruvat av den i stället och vips försvunnit med den! Under den korta tid som det tog för mig att dra av mamma hennes jacka... Nåja, jag misstänkte att detta skulle polisanmälas så fort som möjligt och visste att man inte ska lämna brottsplatsen förrän polisen har registrerat ärendet (detta ÄR Kina), så jag fick ringa 110 och på engelska dra historien för en kvinnlig polis som inom loppet av 5 minuter skickade ut en polisbil till utgången av djurparken där vi stod och väntade. Vi fick följa med till närmsta polisstation för att registrera ärendet. Jag tänkte att det säkert räcker att jag har någon på telefon som hjälper mig översätta men det duger tydligen inte. Både offret och en tolk måste vara på plats, in person, vid polisiära ärenden. Så, på kvällen fick Ernö köra mig dit igen och en tolk väntade på oss på plats. Historien nedtecknades för hand, sedan knappades allt in på dator och kopior togs på en massa papper och intyg hit och dit....så det tog ganska lång tid!
Trots denna händelse vill jag ändå betona hur säkert och tryggt Shanghai är! Det som händer är just mindre stölder. Grov brottslighet finns inte här. Man känner sig alltid säker, som ensam tjej, mitt i natten, i stort sett var som helst i stan, vilket ändå är ovanligt för storstäder av detta mått i andra delar av världen.
Under de 2,5 år som vi har bott här är det andra gången jag blir bestulen på något. Förra gången blev jag av med min plånbok men som tur var innehöll den varken kontokort eller kontanter så därför brydde jag mig inte om att göra någon polisanmälan. Men, att skruva av ett objektiv från kamerahuset utan att det märks... hm, det är ju ändå lite finurligt, det måste jag medge. Och idag när jag var på fotovaruhuset för att köpa ett nytt objektiv slog det mig att mitt stulna objektiv kanske redan är till salu bland all annan begagnad kamerautrustning som säljs på våning 4. Who knows???
Emilia är 1 år!
13 years ago
