Hälsning från Skåne

De senaste veckorna passerade i rasande fart! Det mest spektakulära som hänt var väl att glasväggen i vårt huvudbadrum sprack helt plötsligt en fredagkväll! Som tur var hände detta efter det att vi hade badat klart Valentin - jag vågar inte ens tänka tanken vad som hade skett om han fortfarande hade varit i badkaret och fått en massa glassplitter över sig!!! Management personalen kom och tittade morgonen därpå. Deras förklaring var att de starka spänningar mellan kyla och värme som uppstår i temperaturskiftningar hade orsakat det hela. En ny glasskiva skulle beställas så fort vår land lord betalat för det. Ca 10-14 dagar senare skulle skivan vara på plats och monteras av vaktmästarna.
Min syster var på besök med Niccolo, som nu är 7 år gammal, så det blev en del sightseeing, kinamat, shopping på olika marknader (what else??) och även en akrobatik show med fantastsisk koreografi! Det tråkiga var att både Ernö och jag var sjuka i influensa under deras besök, vuilket medförde att de fick åka på en del själva. Jag var ganska trött och hängig, med feber och frossa den första dagen, så jag orkade inte ta mig upp i skyskrapor och springa runt i gamla staden...
De fick i alla fall en trevlig vistelse och kunde få en inblick i kinesiska vardagen i Shanghai!
I skrivande stund befinner jag mig i Skåne tillsammans med barnen medan Ernö är kvar i hettan och arbetar. Det är underbart att se Valentin springa runt i mormors trädgård, plaska med vatten & kunna vistas ute hela dagarna!
Det är härligt, härligt! I Shanghai är det nu runt 39-40 grader varmt så det är bara påfrestande att vara utomhus, fr a för barnen. Lägg därtill 70% luftfuktighet så förtsår du vad jag pratar om!
Jag njuter av det svala men behagliga klimatet, av att plocka jordgubbar, kunna unna mig lässtunder i trädgården och att få familjetid ihop! Vår lilla dotter har fyllt 4 månader och rullade runt hela vägen från rygg till mage för en vecka sedan. Hon är så stark! Bilder kommer snart :)

Värmen har slagit till!

Dags för ett litet inlägg... tiden har passerat och det var ett bra tag sedan jag skrev. Mycket har ordnats med under tiden.. Emilia har fått ett svenskt samordningsnummer och pass samt blivit registrerad hos kinesiska migrationspolisen så att även hon kan få ett uppehållstillstånd. När hon nu får det i veckan blir det lagom tid att förnya tillståndet för oss alla i familjen (det måste göras en gång per år). Och så har hon hunnit bli två månader gammal! Hon är verkligen en ängel! Äter och sover finfint! På 2 månadskontrollen fick vi veta att hon nu är 58 cm lång och väger 4,7 kg. Vi får dock åka tillbaka för vaccination då det inte kunde ges till henne samma dag (vaccinet som var beställt av sjukhuset hade inte kommit, hm!)men sedan blir nästa undersökning vid 4 månaderskontrollen. Det är lite roligt att båda barnen har samma läkare, dr. Bristol :)

Dagarna fylls snabbt med två småttingar och allt det praktiska som ska göras runt omkring dem och i hemmet. Efter otur med 2 ayis som började och slutade har vi nu haft Jane hos oss i en månads tid och det fungerar kanonbra! Jane är egentligen utbildad förskolelärare och har även pluggat engelska på universitetet (för ca 20 år sedan så mycket har hon hunnit glömma)så att vi kan enkelt kommunicera med varandra. Jag föredrar dock att prata mandarin med henne eftersom jag behöver öva dagligen för att förbättra mina kunskaper men jag hjälper henne med engelskan ibland då hon inte vet vad saker och ting heter. Jane är van vid att ta hand om två barn samtidigt eftersom hon har själv uppfostrat sina tvillingar och därav har hon förbättrat sin simultankacapacitet och är effektiv. Det är så skönt att vi äntligen har hittat en ayi som funkar precis som vi vill! Vår gamla ayi Ping slutade i februari, innan kinesiska nyåret, efter en gemensam överenskommelse. Hon är gammal och orkar inte ta hand om en aktiv Valantin samt hjälpa mig med både matlagning, tvätt och strykning, etc. Hemma har fullt upp med det egna barnbarnet som nu är 7 månader. Vi tycker mycket om Ping så det kändes lite sorgligt att hon slutade men båda parter visste att det var det bästa. Tiden däremellan har ju min mamma varit här i en månads tid och hjälpt oss och så hade vi som nämnts två ayis som bara hann börja i princip innan de slutade... och en tid på 2 veckor då jag var hemma själv med bägge barnen. Det var tufft att få in amning av Emilia, mat & lek- och sovstunder för Valentin, samt allt annat som skall göras i hemmet. Men, jag klarade av det och vet att det skulle fungera, om det krisar sig med ayin...

Vi har haft besök av Lars, Anna Maria och lille Adam! Det var roligt att träffa våra vänner igen och att visa dem vår häftiga stad Shanghai! Vi ser nu fram emot våra nästa besökare - som blir min syster och äldste systerson Niccolo (som äntligen kommer efter 2,5 år!)Nu har sommarvärmen slagit till och vi har temperaturer kring 28-29 grader på dagarna så vi drar oss till parkerna och så småningom till inomhusrestauranger och shoppingcentra med AC! De närmsta veckorna ska vi ta farväl av en del vänner som efter ca 3 år i Kina flyttar hem igen, vilket känns vemodigt. Vi blir påminda om att hur snabbt dessa år har gått och att vi bara har ett år kvar i denna spännande storstad!
Nu vill jag passa på att göra så mycket som möjligt av alla de aktiviteter jag tänkt att " det där får vi göra någon gång.." innan det blir för sent!

Vår lilla tjej är född!

Som de flesta av er vet nu vid det här laget föddes vår älskade och efterlängtade lilla dotter Emilia Nora igår strax före lunch. Vi är glada över att allt gick så bra och att både babyn och jag mår finfint! Förlossningen tog ca 1,5 timme! Vår läkare Ninni Ji sade att om vi ska ha ett tredje barn någon gång så får vi räkna med att jag tillbringar de sista dagarna av graviditeten inne på sjukhuset för att vi kommer nog inte att hinna in, så snabb blir förlossningen! Eftersom det inte var så där himla länge sedan Valentin föddes på detta sjukhus som vi nu är på, känner vi igen det mesta och vet rutinerna. Vi fick samma förlossningsrum som vi hade för ca 18 månader sedan. Och sedan kunde vi bli överflyttade till rum 311 efter förlossningen, exakt det rum vi hade med Valentin. Det är lite nostalgiskt och trevligt :)
Personalen är lika gulliga och duktiga som förra gången, skillnaden är den att nu anses vi vara rutinerade föräldrar så de tittar inte in lika ofta och tycker inte att vi behöver deras hjälp när det gäller amning och blöjbyten, etc. Menyn har ändrats lite... Ingen sushi t ex... Vilket jag saknar! Och så är det små ändringar i de presenter man får. Imorgon kväll väntar vår "candle light dinner" med champagne, tända ljus och klassisk musik... Ska bli lite mysigt på vårt rum! Så får vi se om vi checkar ut imorgon kväll efter middagen eller bara på fredag efter frukosten. Det är ju väldigt bra att kunna vila ut sig här på sjukhuset., få serverad mat och hjälp med babyn vid ev frågor... Så vi har egentligen ingen brådska hem.

Besök på kinesisk polisstation

Igår var det strålande vårväder (ca 16 grader)så jag tyckte vi kunde åka till Hongqiao zoo med Valentin eftersom han älskar djur och där kan han även få springa av sig lite. Tyvärr blev dagens besök en aning nedslående... då kvällen avslutades med ett första besök på en kinesisk polisstation (om man bortser från de tillfällen vi fått ta oss dit för att registrera oss som bosatta i Shanghai). Vad det var som hände?
För att göra historien kort kan jag bara säga att objektivet på min digitalsystemkamera plockades bort... utan att jag märkte NÅGONTING ö h t!!! Jag hade precis tagit fram kameran för att ta lite bilder på Valentin tillsammans med mormor vid pandorna då mamma bad mig hjälpa till att ta av henne jackan. En minut senare när jag tittade ned mot kameran, som hängde runt halsen, kände jag plötligt viktlösheten. När jag skulle ta tag i objektivet så fanns den inte där. Hm, riktigt skumt, tänkte jag... och var rädd att den inte var ordentligt fastsatt, hade glidit ned och blivit krossad mot stenplattorna. Men vi hade ju inte hört något ljud alls så jag insåg att någon måste ha skruvat av den i stället och vips försvunnit med den! Under den korta tid som det tog för mig att dra av mamma hennes jacka... Nåja, jag misstänkte att detta skulle polisanmälas så fort som möjligt och visste att man inte ska lämna brottsplatsen förrän polisen har registrerat ärendet (detta ÄR Kina), så jag fick ringa 110 och på engelska dra historien för en kvinnlig polis som inom loppet av 5 minuter skickade ut en polisbil till utgången av djurparken där vi stod och väntade. Vi fick följa med till närmsta polisstation för att registrera ärendet. Jag tänkte att det säkert räcker att jag har någon på telefon som hjälper mig översätta men det duger tydligen inte. Både offret och en tolk måste vara på plats, in person, vid polisiära ärenden. Så, på kvällen fick Ernö köra mig dit igen och en tolk väntade på oss på plats. Historien nedtecknades för hand, sedan knappades allt in på dator och kopior togs på en massa papper och intyg hit och dit....så det tog ganska lång tid!
Trots denna händelse vill jag ändå betona hur säkert och tryggt Shanghai är! Det som händer är just mindre stölder. Grov brottslighet finns inte här. Man känner sig alltid säker, som ensam tjej, mitt i natten, i stort sett var som helst i stan, vilket ändå är ovanligt för storstäder av detta mått i andra delar av världen.
Under de 2,5 år som vi har bott här är det andra gången jag blir bestulen på något. Förra gången blev jag av med min plånbok men som tur var innehöll den varken kontokort eller kontanter så därför brydde jag mig inte om att göra någon polisanmälan. Men, att skruva av ett objektiv från kamerahuset utan att det märks... hm, det är ju ändå lite finurligt, det måste jag medge. Och idag när jag var på fotovaruhuset för att köpa ett nytt objektiv slog det mig att mitt stulna objektiv kanske redan är till salu bland all annan begagnad kamerautrustning som säljs på våning 4. Who knows???

Nedräkning

Tiden drar ihop sig för lillasyskonets födelse. Vi har gjort oss förberedda för att förlossningen kan äga rum egentligen vilken dag som helst nu. Eftersom Valentin föddes 3,5 veckor för tidigt fick vi tidigt informationen att även barn nr 2 kan komma att födas för tidigt. Snart är jag i vecka 38 och har alltså passerat gränsen för det som kallas prematurt... skönt! Min läkare gratulerade mig med en glimt i ögat och sa att hon var stolt över mig :) Som om det skulle vara något man själv kan påverka, hm... Allt ser för övrigt jättebra ut med bebben och det är spännande att INTE veta könet!!! Nu hoppas jag mest att förlossningen inte sätter igång före den 3 mars eftersom det är då vår läkare Ji är tillbaka från sin resa till Turkiet. Under tiden träffar jag en väldigt duktig och erfaren barnmorska (som vi känner väl sedan första graviditeten) som jag känner mig helt trygg med. Men jag vill ändå helst ha min läkare med på förlossningen.
Min mamma kom till Shanghai i måndags för att tillbringa tid med Valentin och avlasta oss i samband med lillasyskonets födelse. Mysigt! Hjälp kommer vi att behöva i början innan nya rutiner etableras... Och det är himla skönt att jag kan ta det lite lugnt nu så här i slutspurten och ladda batterierna! Det tog inte ens en dag för Valentin att fästa sig vid mormor (trots att han inte har sett henne sedan i somras)och nu vill han inte släppa henne ur sikte. De leker, har mysiga lässtunder och har jätteroligt ihop :) vilket jag är superglad över för jag behöver inte oroa mig ett dugg för hur han kommer att ha det under de dagar Ernö & jag kommer att vara på sjukhuset. Det är guld värt. Tusen tack, mamma!!!
Så, man kan väl säga att vi denna gång är mycket mera förberedda på en ev tidig förlossning. Bilen är tankad, väskan är packad och även mentalt är vi inställda på att det kan ske när som helst nu. Dessa dagar fyller jag med luncher, fika, manikyr, träffa vänner, lekträffar samt dagliga små utflykter med mamma & Valentin.
Håll nu tummarna för oss & att bebben håller sig i skinnet i en vecka till :)

Besök i Zhujiajiao

Fisken har hängts upp på tork i träden.

Under Kinesiska Nyårets ledighet passade vi på att besöka en av de fyra gamla vattenstäderna som finns i utkanten av Shanghai (har besökt Qibao tidigare). Zhujiajiao sägs vara den finaste av dem alla och vi har länge pratat om att göra en utflykt dit men det har inte blivit av... förrän nu. Tyvärr visade det sig att vi valde en fel dag då det var smockfullt med folk!!! Alla kineser passade på att göra utflykt också under sin ledighet och hela familjer var där (dvs tre generationer). Det gick knappt att ta sig fram i de smala gränderna och små gatorna som är fulla med souvenirbutiker och matstånd. Kineser ÄLSKAR ju snacks och varje ort har sin egen specialitet. Här bjöds det på sniglar, fisk och sköldpaddor en masse! Samt glaserad port knuckle (vad heter nu det på svenska). Gissa om jag var sugen på något utav det där??? Ernö sa att jag hade blivit "lite mesig" när det gäller maten. Hm, kanske det.. men den odlade insjöfisken äter jag bara inte i Kina (och särskilt INTE när jag är gravid), sniglar gillar jag inte överhuvudtaget och sköldpadda (ja, behöver jag säga något???)...
Så, efter viss vånda över att det inte fanns något mysigt lunchställe hamnade vi på KFC, vilket inte heller är något höjdaralternativ men det fick duga. Det var andra gången i hela mitt liv som jag åt där och det räcker definitivt. Hursomhelst, Zhujiajiao har inte mindre än 36 små broar i olika stilar och byggda av olika material. Staden har en historia på 1700 år och många hus och broar byggdes under Qing- och Mingdynastierna. Dessvärre kunde vi inte se så mycket av broarna då vi mest koncentrerade oss på att ta ett steg i taget, sakta röra oss framåt och att inte trampa på någon... Vid dessa tillfällen blir man påmind om att man faktiskt bor i Kina med sin mega-population. Mycket folk, överallt och alltid. I det dagliga livet är det inget jag går och tänker på eller noterar för den delen. Man har ju vant sig. Dessutom är ju Shanghai så pass stort att upplevelsen inte blir på samma vis som när man är på små orter. Intrycket av just denna ort var inte så häftig, dels pga trängseln men också pga att jag nog hade alltför höga förväntningar på hur vacker denna vattenstad skulle vara (har både läst och hört hur fantastiskt vackert det är och jag insåg att jag antagligen hade föreställt mig något i stil med Venedig...ja, och då blir man besviken!)Här bjuder jag på några bilder från Zhujiajiao.

Gott nytt Kanin År!

Som jag nämnde närmar sig den allra största kinesiska högtiden - nyåret- med stormsteg! Förberedelserna pågår för fullt överallt i stan. Det ska lagas mycket mat, pyntas och dekoreras och inhandlas kläder och presenter. Numera äter många kinesiska familjer sin nyårsmiddag ute på restaurang så i stort sett alla ställen har speciella menyer och erbjudanden. Migrantarbetarna som jobbar i storstäder åker hem till sina familjer (för de allra flesta är det den ENDA hemresan de gör per år)med de pengar de lyckats spara ihop under året som gått och det måste vara underbart att träffa sin familj (läs fru, man och barn)efter återigen ett år. Många åker ju hem några dagar tidigare och tågbiljetterna säljs slut på nolltid. Man kan se många av dessa återvändande mingranatbetare släpa på enorma väskor, fullpackat med allt möjligt som de ska ha med sig hem i gåvor. Man brukar även ge honbao (=rött kuvert) med sedlar till barnen (lucky money) men det är även en sed att ge denna bonus till anställda. Sålunda diskuterar många expats just nu hur mycket man bör ge till sin chaufför, ayin, babysittern, etc. Väldigt många får ju en extra månadslön just innan kinesiska nyåret. Det är likadant på privata företag, antingen utdelas en extra månadslön eller ett bonus baserat på arbetsprestation och resultat.
Inte illa :)

Även vi har i dagarna införskaffat dekorationskaniner att sätta upp vid dörren och så fick Valentin en liten röd mjukiskanin att fästa på fönstret i sitt rum (barn brukar få det nya årets djur i mjukisvariant).
Vi önskar er alla ett gott nytt kaninår! Xin nian kuai le!