Vart har hösten tagit vägen???

Ni som trodde att bloggen har varit död har ack så fel... för här kommer ett litet inlägg som visar på ett livstecken! Ja, ni kanske undrar vad som hänt eftersom inga inlägg har gjorts på länge, länge... medan jag undrar vart hösten har tagit vägen? Veckorna har bara passerat och jag har svårt att förstå att det snart är 3e advent! Om september månad har utmärkts av mycket jobb & stressig vardag för oss så kan vi säga att oktober har mest präglats av sjukdomar i vår familj. Som ni vet, nämnde jag i mitt sista inlägg, att vi såg fram emot några dagars ledighet & avkoppling i Hongkong. Men den resan fick vi dessvärre ställa in p g a att Valentin åkte på en rejäl maginfluensa & förkylning som innebar att han även var inlagd på sjukhus i 3 dagar. Ja, inte pga maginfluensan utan av misstankar att han kan ha fått hjärnskakning och då ville man ha honom inne på ständig kontroll. Han hade nämligen trillat hemma och slagit sig i bakre huvudet. Kräkningar och illamående tydde på hjärnskakning så vi tog med honom till akuten för koll. Under mer än ett dygn trodde läkarna & även vi att det var det han hade (en mildare form)eftersom han bara kräktes, var trött, likgiltig och ingen ork i kroppen. Men under andra natten inne på sjukan fick han även hög feber, frossa och diarré ... så då föll teorin om hjärnskakning. Stackars liten hade åkt på en rejäl maginfluensa som råkade bryta ut precis samtidigt som han trillade hemma... Vad är oddsen för det??? Nåja, efter några jobbiga dagar repade han sig ... tills han gick tillbaka till dagis och blev dunderförkyld! Sedan var det Emilias tur att kämpa med feber och diarré... Stackars liten.. hon var ju bara 7 månader!!
Ja, så ingen resa blev det för våran del. Och inte mycket sömn fick vi heller...
November präglades av en hel del barnkalas och så en lång ledighet för Valles del från dagis. Det visade sig att på hans dagis, i hans grupp, hade två barn smittats av något som på engelska heter hand-foot-and mouth desease (på svenska kallas det höstblåsor)och oturligt nog blev Valentin också smittad. Han hade hög feber i 3 dagar och fick några röda prickar på händerna - inte alls lika farligt som det kan bli med stora blåsor i munnen, i handflator och på fotsulorna. Tydligen är det så på detta dagis att efter 3 fall med denna sjukdom måste man stänga avdelningen och alla barn ska stanna hemma i 2 veckor, samtidigt som lokalerna (inkl möbler och leksaker) saneras... Hm, hade aldrig hört talas om något liknande. Enligt vår barnläkare & oss var detta helt överdrivet, då dessa symptom går vanligtvis över inom en vecka och det är ingen farlig sjukdom. Men, men... dagiset följer kinesiska regeringens rekomendationer, alltså fick avdelningen vara stängd. Den 1 december öppnades det igen och då blev vi informerade om att ytterligare 2 barn har blivit smittade och att de nu fick vara hemma i 14 dagar, men de andra barnen var välkomna tillbaka. Jag var tvungen att ordna ett läkarintyg på att Valentin nu var frisk och kunde gå tillbaka (vilket tog mig en halv dag!). Inte så lite arg på hela processen var jag!
Så i hela 3 veckor var vår lille kille hemma och han behövde daglig aktivitet, vilket bidrog till att jag inte fick mycket gjort heller. Framför allt saknade han kompisarna och gemenskapen på dagiset. Så gissa om han var glad när han fick komma tillbaka!
Denna vecka är Ernö iväg på jobbresa, dels i Japan, dels i Korea så jag står för logistiken i vardagen & att fixa allt det praktiska med barnen. Det är tacksamt att vi har Jane som dessa kvällar ställer upp och jobbar lite extra, hjälper mig med att laga middag och lägga barnen på kvällen. Numera är våra barn så samkörda att de har i stort sett samma sovtider (Emilia har en extra sovstund på sena eftermiddagen) och samma ättider, vilket gör att det är lite svårt att vara ensam med dem. Måltider funkar ju bra för Valentin äter ju själv men nattningen kräver två personer.
Vi hoppas i alla fall att det är över med sjukdomarna för ett tag (fast influensaperioden brukar börja i dec!)och det vi ser fram emot i december är julfester, glöggbjudningar & en del kalas!
Ja, livet går i rasande fart med två småbarn...
Denna höst har för övrigt varit den varmaste på 10 år i Shanghai och vi har njutit av 20-23 gradig värme, fina söndagsbruncher på uteserveringar & promenader i parkerna. De senaste dagarna har kylan kommit och idag har vi en riktigt trist grå-regnig dag med ca 9 grader. Då är det som mysigast att fixa lite inför julen, baka lussekatter och pyssla med barnen:)

En nyhet för många av er: Vi har bestämt oss för att stanna kvar i Shanghai i ytterligare 3 år! Ernö har blivit erbjuden en ny tjänst (fast fortfarande som businness controller) och kontrakt har skrivits i slutet av oktober, så från den 1 nov har han börjat på sin nya tjänst halvtid (halvtid är han kvar på sin gamla tills hans ersättare hinner komma hit från Sverige). Denna övergångsperiod är allt annat än önskvärd då han är överhopad med arbete och kan aldrig riktigt släppa tankarna på alla deadlines & forecasts... men det kommer en ände även på detta. Vårt beslut känns bra, trots att vi så klart säknar vänner och familj, men vi tror att vår familjesituation på det hela sammantaget är klart bättre här än vad den hade varit om vi hade flyttat hem till nästa sommar. Vi triva kanonbra här! Nu har jag möjlighet att tillbringa så mycket tid med barnen som jag själv vill och önskar, de får möjlighet att lära sig mandarin (Valentin pratar redan ganska mycket!)& erfarenheten av att bo i en annan kultur och vi får hjälp med att sköta hem & hushåll, vilket underlättar enormt! Och även jag konmmer att kunna få med mig arbetserfarenhet om vi stannar i ytterligare 3 år, vilket jag naturligtvis är intresserad av. Så, för er som ännu inte har varit och hälsat på oss, finns det gott om tid att göra så. Eller, att komma igen, om ni som så önskar!
Ha det gott, vänner! Vi hörs igen!

National Day

Den 1 oktober infaller Kinas nationaldag. Det brukar firas stort med parader, fyrverkeri, smällare, ett pyntat Shanghai... Det medför också en veckas ledighet för de allra flesta i Kina. Många kineser väljer att resa hem för att besöka familjen. Expats lämnar fältet och drar till andra länder i Sydostasien eller övriga världen för att komma ifrån det hektiska storstadslivet. I år reser vi lite senare, den 4 okt, bär det av till Hongkong där vi ska spendera 5 dagar med barnen. Det ska bli besök på Disneyland och Water Park - roliga nöjen för de små. För våran del lockar lite miljöbyte, avkoppling, vila och god mat!
Denna månaden har varit hektisk! Ända sedan vi kom tillbaka från Sverige har det bara rullat på i rasande fart! Ernö har jobbat sjukt mycket och är rent utsliten och ingen av oss har kunnat sova igenom en enda natt, så ni förstår att vi bara längtar efter att sooova och ta det lugnt i några dagar. Jag har varit upptagen med att skola in Valentin på dagis och så planera & anordna hans födelsedagskalas. Emilia har fyllt 6 månader och jag tog med henne på 6 månaders kontroll, och så Valentin som skulle på 2 års kontroll. I och med att Valentin bara går på dagis halva dagar får jag lite mystid med Emilia på förmiddagarna eller lite egentid (väldigt sällan händer det att jag kan göra något för mig själv då jag oftast behöver fixa saker) innan det blir dags att åka för att hämta hem honom. Från denna vecka har vi börjat med att han även stannar kvar över lunchen och äter med de andra barnen, så då är det hämtning vid 12. Han dricker lite välling efter hemkomsten och sover sedan i ca 3 timmar! Härligt:)
Han blir supertrött av att gå på dagis men älskar det!!!
Emilia rullar nu runt och roterar runt, försöker krypa. Drar upp rumpan och skjuter ifrån med benen så hon kommer ganska långt redan! Skrattar högt och jollrar. Ler så fort hon ser storebror. Och så har hon sagt "mamma" två gånger redan!!! Hon är fortfarande en liten ängel som både sover och äter bra!
Valentin hade ett stort 2 års kalas med sammanlagt över 40 gäster, varav ca hälften var barn, så det var riktigt roligt. Han var jätteglad över alla presenter, den fina tårtan som vi hade beställt och över att så många kompisar ville komma och fira honom! Vi höll till ute på vår lekplats, på vår gård och det blev en rolig party!
Just nu har vi vänner på besök. Det är Anna, Jonas och deras lilla Tuva som besöker Shanghai. På måndag morgon reser de hem till Stockholm och för vår del blir det packning sdags inför resan till HK. Vi hörs igen när vi är tillbaka.

Hälsning från Skåne

De senaste veckorna passerade i rasande fart! Det mest spektakulära som hänt var väl att glasväggen i vårt huvudbadrum sprack helt plötsligt en fredagkväll! Som tur var hände detta efter det att vi hade badat klart Valentin - jag vågar inte ens tänka tanken vad som hade skett om han fortfarande hade varit i badkaret och fått en massa glassplitter över sig!!! Management personalen kom och tittade morgonen därpå. Deras förklaring var att de starka spänningar mellan kyla och värme som uppstår i temperaturskiftningar hade orsakat det hela. En ny glasskiva skulle beställas så fort vår land lord betalat för det. Ca 10-14 dagar senare skulle skivan vara på plats och monteras av vaktmästarna.
Min syster var på besök med Niccolo, som nu är 7 år gammal, så det blev en del sightseeing, kinamat, shopping på olika marknader (what else??) och även en akrobatik show med fantastsisk koreografi! Det tråkiga var att både Ernö och jag var sjuka i influensa under deras besök, vuilket medförde att de fick åka på en del själva. Jag var ganska trött och hängig, med feber och frossa den första dagen, så jag orkade inte ta mig upp i skyskrapor och springa runt i gamla staden...
De fick i alla fall en trevlig vistelse och kunde få en inblick i kinesiska vardagen i Shanghai!
I skrivande stund befinner jag mig i Skåne tillsammans med barnen medan Ernö är kvar i hettan och arbetar. Det är underbart att se Valentin springa runt i mormors trädgård, plaska med vatten & kunna vistas ute hela dagarna!
Det är härligt, härligt! I Shanghai är det nu runt 39-40 grader varmt så det är bara påfrestande att vara utomhus, fr a för barnen. Lägg därtill 70% luftfuktighet så förtsår du vad jag pratar om!
Jag njuter av det svala men behagliga klimatet, av att plocka jordgubbar, kunna unna mig lässtunder i trädgården och att få familjetid ihop! Vår lilla dotter har fyllt 4 månader och rullade runt hela vägen från rygg till mage för en vecka sedan. Hon är så stark! Bilder kommer snart :)

Värmen har slagit till!

Dags för ett litet inlägg... tiden har passerat och det var ett bra tag sedan jag skrev. Mycket har ordnats med under tiden.. Emilia har fått ett svenskt samordningsnummer och pass samt blivit registrerad hos kinesiska migrationspolisen så att även hon kan få ett uppehållstillstånd. När hon nu får det i veckan blir det lagom tid att förnya tillståndet för oss alla i familjen (det måste göras en gång per år). Och så har hon hunnit bli två månader gammal! Hon är verkligen en ängel! Äter och sover finfint! På 2 månadskontrollen fick vi veta att hon nu är 58 cm lång och väger 4,7 kg. Vi får dock åka tillbaka för vaccination då det inte kunde ges till henne samma dag (vaccinet som var beställt av sjukhuset hade inte kommit, hm!)men sedan blir nästa undersökning vid 4 månaderskontrollen. Det är lite roligt att båda barnen har samma läkare, dr. Bristol :)

Dagarna fylls snabbt med två småttingar och allt det praktiska som ska göras runt omkring dem och i hemmet. Efter otur med 2 ayis som började och slutade har vi nu haft Jane hos oss i en månads tid och det fungerar kanonbra! Jane är egentligen utbildad förskolelärare och har även pluggat engelska på universitetet (för ca 20 år sedan så mycket har hon hunnit glömma)så att vi kan enkelt kommunicera med varandra. Jag föredrar dock att prata mandarin med henne eftersom jag behöver öva dagligen för att förbättra mina kunskaper men jag hjälper henne med engelskan ibland då hon inte vet vad saker och ting heter. Jane är van vid att ta hand om två barn samtidigt eftersom hon har själv uppfostrat sina tvillingar och därav har hon förbättrat sin simultankacapacitet och är effektiv. Det är så skönt att vi äntligen har hittat en ayi som funkar precis som vi vill! Vår gamla ayi Ping slutade i februari, innan kinesiska nyåret, efter en gemensam överenskommelse. Hon är gammal och orkar inte ta hand om en aktiv Valantin samt hjälpa mig med både matlagning, tvätt och strykning, etc. Hemma har fullt upp med det egna barnbarnet som nu är 7 månader. Vi tycker mycket om Ping så det kändes lite sorgligt att hon slutade men båda parter visste att det var det bästa. Tiden däremellan har ju min mamma varit här i en månads tid och hjälpt oss och så hade vi som nämnts två ayis som bara hann börja i princip innan de slutade... och en tid på 2 veckor då jag var hemma själv med bägge barnen. Det var tufft att få in amning av Emilia, mat & lek- och sovstunder för Valentin, samt allt annat som skall göras i hemmet. Men, jag klarade av det och vet att det skulle fungera, om det krisar sig med ayin...

Vi har haft besök av Lars, Anna Maria och lille Adam! Det var roligt att träffa våra vänner igen och att visa dem vår häftiga stad Shanghai! Vi ser nu fram emot våra nästa besökare - som blir min syster och äldste systerson Niccolo (som äntligen kommer efter 2,5 år!)Nu har sommarvärmen slagit till och vi har temperaturer kring 28-29 grader på dagarna så vi drar oss till parkerna och så småningom till inomhusrestauranger och shoppingcentra med AC! De närmsta veckorna ska vi ta farväl av en del vänner som efter ca 3 år i Kina flyttar hem igen, vilket känns vemodigt. Vi blir påminda om att hur snabbt dessa år har gått och att vi bara har ett år kvar i denna spännande storstad!
Nu vill jag passa på att göra så mycket som möjligt av alla de aktiviteter jag tänkt att " det där får vi göra någon gång.." innan det blir för sent!

Vår lilla tjej är född!

Som de flesta av er vet nu vid det här laget föddes vår älskade och efterlängtade lilla dotter Emilia Nora igår strax före lunch. Vi är glada över att allt gick så bra och att både babyn och jag mår finfint! Förlossningen tog ca 1,5 timme! Vår läkare Ninni Ji sade att om vi ska ha ett tredje barn någon gång så får vi räkna med att jag tillbringar de sista dagarna av graviditeten inne på sjukhuset för att vi kommer nog inte att hinna in, så snabb blir förlossningen! Eftersom det inte var så där himla länge sedan Valentin föddes på detta sjukhus som vi nu är på, känner vi igen det mesta och vet rutinerna. Vi fick samma förlossningsrum som vi hade för ca 18 månader sedan. Och sedan kunde vi bli överflyttade till rum 311 efter förlossningen, exakt det rum vi hade med Valentin. Det är lite nostalgiskt och trevligt :)
Personalen är lika gulliga och duktiga som förra gången, skillnaden är den att nu anses vi vara rutinerade föräldrar så de tittar inte in lika ofta och tycker inte att vi behöver deras hjälp när det gäller amning och blöjbyten, etc. Menyn har ändrats lite... Ingen sushi t ex... Vilket jag saknar! Och så är det små ändringar i de presenter man får. Imorgon kväll väntar vår "candle light dinner" med champagne, tända ljus och klassisk musik... Ska bli lite mysigt på vårt rum! Så får vi se om vi checkar ut imorgon kväll efter middagen eller bara på fredag efter frukosten. Det är ju väldigt bra att kunna vila ut sig här på sjukhuset., få serverad mat och hjälp med babyn vid ev frågor... Så vi har egentligen ingen brådska hem.

Besök på kinesisk polisstation

Igår var det strålande vårväder (ca 16 grader)så jag tyckte vi kunde åka till Hongqiao zoo med Valentin eftersom han älskar djur och där kan han även få springa av sig lite. Tyvärr blev dagens besök en aning nedslående... då kvällen avslutades med ett första besök på en kinesisk polisstation (om man bortser från de tillfällen vi fått ta oss dit för att registrera oss som bosatta i Shanghai). Vad det var som hände?
För att göra historien kort kan jag bara säga att objektivet på min digitalsystemkamera plockades bort... utan att jag märkte NÅGONTING ö h t!!! Jag hade precis tagit fram kameran för att ta lite bilder på Valentin tillsammans med mormor vid pandorna då mamma bad mig hjälpa till att ta av henne jackan. En minut senare när jag tittade ned mot kameran, som hängde runt halsen, kände jag plötligt viktlösheten. När jag skulle ta tag i objektivet så fanns den inte där. Hm, riktigt skumt, tänkte jag... och var rädd att den inte var ordentligt fastsatt, hade glidit ned och blivit krossad mot stenplattorna. Men vi hade ju inte hört något ljud alls så jag insåg att någon måste ha skruvat av den i stället och vips försvunnit med den! Under den korta tid som det tog för mig att dra av mamma hennes jacka... Nåja, jag misstänkte att detta skulle polisanmälas så fort som möjligt och visste att man inte ska lämna brottsplatsen förrän polisen har registrerat ärendet (detta ÄR Kina), så jag fick ringa 110 och på engelska dra historien för en kvinnlig polis som inom loppet av 5 minuter skickade ut en polisbil till utgången av djurparken där vi stod och väntade. Vi fick följa med till närmsta polisstation för att registrera ärendet. Jag tänkte att det säkert räcker att jag har någon på telefon som hjälper mig översätta men det duger tydligen inte. Både offret och en tolk måste vara på plats, in person, vid polisiära ärenden. Så, på kvällen fick Ernö köra mig dit igen och en tolk väntade på oss på plats. Historien nedtecknades för hand, sedan knappades allt in på dator och kopior togs på en massa papper och intyg hit och dit....så det tog ganska lång tid!
Trots denna händelse vill jag ändå betona hur säkert och tryggt Shanghai är! Det som händer är just mindre stölder. Grov brottslighet finns inte här. Man känner sig alltid säker, som ensam tjej, mitt i natten, i stort sett var som helst i stan, vilket ändå är ovanligt för storstäder av detta mått i andra delar av världen.
Under de 2,5 år som vi har bott här är det andra gången jag blir bestulen på något. Förra gången blev jag av med min plånbok men som tur var innehöll den varken kontokort eller kontanter så därför brydde jag mig inte om att göra någon polisanmälan. Men, att skruva av ett objektiv från kamerahuset utan att det märks... hm, det är ju ändå lite finurligt, det måste jag medge. Och idag när jag var på fotovaruhuset för att köpa ett nytt objektiv slog det mig att mitt stulna objektiv kanske redan är till salu bland all annan begagnad kamerautrustning som säljs på våning 4. Who knows???

Nedräkning

Tiden drar ihop sig för lillasyskonets födelse. Vi har gjort oss förberedda för att förlossningen kan äga rum egentligen vilken dag som helst nu. Eftersom Valentin föddes 3,5 veckor för tidigt fick vi tidigt informationen att även barn nr 2 kan komma att födas för tidigt. Snart är jag i vecka 38 och har alltså passerat gränsen för det som kallas prematurt... skönt! Min läkare gratulerade mig med en glimt i ögat och sa att hon var stolt över mig :) Som om det skulle vara något man själv kan påverka, hm... Allt ser för övrigt jättebra ut med bebben och det är spännande att INTE veta könet!!! Nu hoppas jag mest att förlossningen inte sätter igång före den 3 mars eftersom det är då vår läkare Ji är tillbaka från sin resa till Turkiet. Under tiden träffar jag en väldigt duktig och erfaren barnmorska (som vi känner väl sedan första graviditeten) som jag känner mig helt trygg med. Men jag vill ändå helst ha min läkare med på förlossningen.
Min mamma kom till Shanghai i måndags för att tillbringa tid med Valentin och avlasta oss i samband med lillasyskonets födelse. Mysigt! Hjälp kommer vi att behöva i början innan nya rutiner etableras... Och det är himla skönt att jag kan ta det lite lugnt nu så här i slutspurten och ladda batterierna! Det tog inte ens en dag för Valentin att fästa sig vid mormor (trots att han inte har sett henne sedan i somras)och nu vill han inte släppa henne ur sikte. De leker, har mysiga lässtunder och har jätteroligt ihop :) vilket jag är superglad över för jag behöver inte oroa mig ett dugg för hur han kommer att ha det under de dagar Ernö & jag kommer att vara på sjukhuset. Det är guld värt. Tusen tack, mamma!!!
Så, man kan väl säga att vi denna gång är mycket mera förberedda på en ev tidig förlossning. Bilen är tankad, väskan är packad och även mentalt är vi inställda på att det kan ske när som helst nu. Dessa dagar fyller jag med luncher, fika, manikyr, träffa vänner, lekträffar samt dagliga små utflykter med mamma & Valentin.
Håll nu tummarna för oss & att bebben håller sig i skinnet i en vecka till :)