Igår kväll var jag tillsammans med en hel del andra från svenskkolonin och lyssnade på Birgitta Lindqvist (Herman Lindqvists fru) . Det var en intressant föreläsning om hennes roman "Där ingen kan nås" som utspelar sig i Beijing under de svåra åren 1969-71, under Kulturrevolutionen, då den röde Kejsaren härskade i Kina.
Hon gav en mycket levande bild av vardagslivet i Beijing under denna period med allt vad det innebar - instängdhet, fattigdom, propaganda och människors rädsla. Gick man ut i grannskapet för att prata med folk, så reciterade alla Mao eller sjöng kommunistiska kampsånger. Tänk att det inte alls är särskilt länge sedan detta ägde rum. Vilken oerhörd förändring Kina har genomgått sedan dess! En intressant sak är att hon pratar kinesiska men säger sig sakna ord och begrepp som är förknippade med det "moderna Kina", som t ex restaurang, café, kaffe, biograf, mm därför att dessa saker helt enkelt inte existerade då.
